Förlåtelse?

Om du trycker på ”play” här till vänster kommer du få höra en låt som handlar lite om det som Lukas skriver om i sitt evangelium, kapitel 6: 35 – 36 och vers 45. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.

Även här i Matteusevangeliet 5: 25 -26 Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

I praktiken blir detta svårt, det förstår jag med.
”Jag” behöver varken förlåta eller försonas med någon som gjort mig illa.
Men varken om vi tror eller inte tror. Om vi lever efter andra levnadsregler eller religioner. Psykologiska studier har visat på att en människa som tar itu med sitt ”bagage” mår bättre i långa loppet. Förlåtelse handlar inte om att försonas med personen som sårat dig. Det innebär inte heller att du ska försöka glömma något hemskt som du blivit utsatt för. Enligt psykologen Sonja Lyubomirsky handlar förlåtelse om att kunna hantera det som har skett utan att övermannas av ilska eller hämndbegär. För att kunna förlåta någon kommer du att behöva fundera ingående på det som har hänt, för att nå en mer nyanserad upplevelse av händelsen och den person som har skadat dig. Tanken är ju som sagt att du ska slippa hållas som gisslan av din egen långsinthet.

Frid!

Publicerad i Alltid bara Jesus!, Lärjungaskap!
2 kommentarer på “Förlåtelse?
  1. Gunilla Nyberg skriver:

    Bra min son. Så fint att höra dina tankar.

  2. Antonius skriver:

    (ur ett kristet perspektiv!)

    Jag måste skriva lite extra här! 😀
    Förlåtelse för oss människor är stort, men samtidigt vet vi att i själva har brister medans Jesus Kristus förlåter utan brister.
    Utav nåd förlåter vi folk, även om vi inte riktigt kan känna det alltid. Att vi förlåtit personen som gjort oss illa, så betyder det inte att vi inte har det.

    jag tror att förlåtelse handlar mycket om att vandra närmare personen, än att gå ifrån den. Ibland kanske man kan förlåta någon direkt, men om någon har blivit sårad tillräckligt hårt kanske man inte klarar av att förlåta någon bara sådär över en natt. Men det är det vi skall sträva efter.
    Även om jag säger att jag har förlåtit, men ändå inte är säker på att jag verkligen har gjort det.
    Bara för att jag säger att jag förlåter, betyder inte att jag gör det i hjärtat. Men bara igenom att jag säger det betyder det (oftast) att jag vill förlåta personen ifråga.
    Även om jag inte riktigt klarar av det med sina känslor alla gånger så står viljan på rätt väg, och då kan man jobba på det.
    Samt vet då gud att man vill jobba på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


Hit Counter provided by laptop reviews