När jag fick tungotalet.

Bibelskolan jag tidigare gick på anordnar härliga möten emellanåt där man får lovsjunga tillsammans och dela nattvarden, det var på ett sådant möte. Under min första termin på skolan så fick jag vara med om en märklig grej på ett av dessa möten. Jag stod med sträckta armar och lovsjöng tillsammans med många andra.

Mitt i lovsången så tonade jag sakta ut litegrann, samtidigt som jag sakta drog ner min högra arm ur luften och smög den ner emot snusdosan, för att ta mig en pris mitt i prisandet. Jag plocka upp dosan i handen och fiska upp en prilla mellan pekfingret och långfingret och drog dosan och prillan i handen upp emot min mun. (Ni som läser detta och inte har en tro på Jesus kanske redan har tänkt tanken; ”Han är dum i huvet.” Men nu blir saker konstigare, här står han och sjunger och talar med snusdoser.) Men innan jag pillade in prillan så inspekterade jag dosan i handen och sa tyst för mig själv; ”jag älskar dig min kära General” medans jag tänkte att; ”Snuset är det ända jag har kvar utav mitt gamla liv, det är inte ens farligt att snusa. Varför ska jag sluta att snusa, jag älskar ju att snusa. Jag älskar snus. Älskar…” Då slog det mig; ”jag älskar snus!

Jag kommer ihåg att jag stoppade tillbaka prillan i dosan medans jag sänkte handen till navelhöjd, förde min andra hand under den högra, så att min General Original låg som i en krubba mellan mina dasslock. Jag tittade på dosan och började be, och min bön var exakt såhär, jag kommer ihåg det som om det var igår. Jag bad; ”Jesus, jag älskar dig. Jag älskar dig högre än allt vad den här världen kan erbjuda, förutom snus, jag älskar snus. Jag älskar snus skit mycket. Jesus, jag älskar att snusa. Måste jag sluta snusa? Jag vill inte sluta snusa, jag vill fortsätta snusa…

Medans jag stod där och bad denna 30 sekunders långa bönen, och framför allt efter jag hade bett den här bönen, så kände jag en otrolig glädje som bara ”strömmade” inom mig. Jag blev helt euforisk. Helt plötsligt stod jag där grät av lycka, helt utan en vettig anledning. Glädjen som kom till mig kom inifrån mig och den glädjen genererade mer glädje, och den glädjen fick mig att be vidare, nästan som i hänförelse, exakt såhär; ”Jesus, jag älskar dig så obeskrivligt mycket, mina ord räcker inte till. Jag har gett upp allt för att följa dig, att få umgås med dig och lyssna in din röst. Sagt upp mig ifrån jobbet, lämnat ifrån mig min lägenhet och till och med flyttat till en ännu mindre håla, i Småland… Jag har ingenting mer att ge dig Jesus. Det finns ingenting ifrån ”världen” som jag håller fast vid mer än mitt snus. Men, jag älskar dig mer än snus Jesus. Jag vill ge dig mitt snus…

I samma ögonblick som jag bad ut dessa ord så brast jag ut i ett övernaturligt tillstånd, med min snusdosa vilandes i mina händers bedd, så började jag nu tala ett annat språk. Den ”vettigaste” efterkonstruktionen jag har kommit fram till är att; Det var som om jag förvandlades till en högtalare i lite mindre än 5 minuter, och det märkligaste var att det var som ”nya låtar” spelades ur mig, men det var låtar som jag som jag aldrig hade hört – Men det var jag som bestämde volymen. Det som kom ut ur min mun lät som påhittade ord, fast ändå ”riktiga”. Det lät som en konstig språkkombination av samiska, arabiska och latin i en grötig blandning. Jag förstod inte ett dugg av det som kom ut ur mig, men för varje sekund som jag förblev i detta tillstånd, så kändes det som att jag var likt ett 1000 bitars pussel, som just blivit kastat ut ifrån ett högt berg. Och när hela upplevelsen upphörde så var det som om att dessa 1000 bitar föll som i en mall och blev lagt helt vid landningen. Det var inte som att jag var i ”trans” eller något liknande. Jag var totalt närvarande. Det var inte skrämmande eller konstigt under själva händelsen, tvärt om. Det kändes som om det var mest naturliga som finns.  Det var 10.000 gånger mäktigare än dem drogerna jag har prövat, egentligen kan man inte göra en koppling mellan dessa två, för dom likar inte ens varandra, men jag har ingen annan metafor. Det var inte som om jag var påtänd, eller full. Det var bara helt underbart.

Jag satte mig ner i stolen. Jag var helt slut, helt utpumpad. Nu i efterhand så önskar jag att jag hade stannat kvar och fortsätta lovprisa Herren och tacka för denna gåva. Men just där och då så var jag skräckslagen. Jag vågade inte säga detta till någon av mina vänner på skolan vid detta tillfälle, jag trodde att dem andra skulle tycka jag var konstig. Så istället för att vara kvar där och då, så drog jag därifrån. Jag bad inte på tre dygn, och jag total förnekade hela upplevelsen.

När jag tillslut närmade jag mig accepterandet av denna nya kunskap och började bepröva den. Jag tog mod till mig och ringde hem till min käre far och berättade för honom om min upplevelse. Han lyssnade till min berättelse och gav mig lite input om vad nya testamentet säger om detta fenomen. Jag kanske fel citerar min egne far just nu, men innebörden av det han även sa var att just ”tungotalet” är till mestadels bara uppbyggligt för den som talar det, att det är ett hjälpmedel att hålla sig till den vardagliga vandringen med Kristus. Tungotalet kunde tydligen också användas när du vill låta Anden leda mig i bön, så att jag på så sätt ber för vad nu Herren vill be för. Han bad mig sedan att själv börja utforska bibeln och bilda mig en egen uppfattning om saker och ting. Men det starkaste feedbacken jag kommer bära med mig utav mitt samtal med min far var att han sa att; ”Jag ska smsa en skön bibelvers när jag får tid!”

Lite senare samma kväll så fick jag detta sms av min pappa!
”Jag vill lova HERREN alltid; Hans pris skall ständigt vara i min mun.”
– 1917 års översättning, Ps 34:2

Frid.

Publicerad i Alltid bara Jesus!, Ankarstorm vittnar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


Hit Counter provided by laptop reviews